|
Om et par uker skal en lærlingordning etter 40 års fravær igjen være en normalordning i Sverige. Lars Tullstedt og byggeindustrien er blant de som ikke jubler over nysatsingen (foto: Rosie Alm)
Både regjeringen og opposisjonen i Sverige er enige om å satse på lærlingordningen som et normalsystem og lærerne synes å stille seg nokså positive
I lærernes organ skriver Stefan Heltne:
I samband med
att den nya gymnasieskolan startar i höst införs också gymnasial lärlingsutbildning. Det är ett alternativ till att gå på ett skolförlagt yrkesprogram och det ska också leda till en yrkesexamen.
Avsikten är att knyta lärandet närmare arbetsplatsen. Regeringen menar att en del ungdomar helst vill lära sig ett yrke nära arbetsplatsen och pekar på att länder med lärlingsutbildningar har lägre ungdomsarbetslöshet.
Regeringen föreslår
att varje elev ska få ett utbildningskontrakt. Där ska det framgå hur stor del av och vilka delar av lärlingsutbildningen som ska genomföras på arbetsplatsen.
Regeringen understryker att samarbetet mellan skolan och arbetsplatsen är avgörande för hur lärlingsutbildningen lyckas. Därför ska läraren och handledaren på arbetsplatsen tillsammans planera innehållet i lärlingsutbildningen. Men det är läraren som utifrån handledarens underlag ska sätta betyg på alla kurser.
Läraren bör enligt regeringen regelbundet besöka arbetsplatsen, följa upp vad eleven lär sig och stämma av att lärlingen arbetar med det som är syftet med lärlingsutbildningen. Skolinspektionen vill att dessa lärarbesök ska regleras, men regeringen avvisar en reglering och vill först se hur samarbetet mellan skola och arbetsplats fungerar.
I andra länder
är lärlingen anställd av företaget under lärlingstiden och har lärlingslön. Regeringen aviserar att den kommer att komma tillbaka med ett förslag om lärlingsanställning, men förklarar att frågan måste utredas noggrant först.
http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2011/03/30/larlingar-ska-fa-skriftligt-kontrakt
En rekke forsøk har gitt positive erfaringer, blant annet innen handelsnæringen, men byggebransjen har blitt beskyldt for å være negative. Ett av deres svar har Lars Tullstedt kommet med:
Byggindustrin vill öka kompetensen!
En av metoderna för att möta kritiken mot branschen, från inte minst politiskt håll och i form av bl.a. ”Skärpning gubbar”, är mer välutbildad arbetskraft. Det är därför det är viktigt för Sveriges Byggindustrier att slå vakt om kvaliteten i samtliga bygginriktade utbildningar. Vi arbetar sedan lång tid i nära samverkan med skolorna men under de senaste åren har skolor tillkommit, både kommunala och fristående skolor, som tar lätt på kvaliteten i yrkesutbildningen men som ser möjligheter i ”skolpengen”. Detta är ett steg i fel riktning och den nya utbildningsmodellen ”gymnasial lärling” bidrar till detta. Yrkesutbildningarna riskerar att bli en flumskola med oklara mål.
Det finns också exempel på när den företagsförlagda yrkesutbildningen i form av ”gymnasial lärling” fungerar bra. Under många år och redan innan begreppet ”gymnasial lärling” var kläckt så utbildades till exempel elever inom golvläggning på detta sätt. Det fanns inte längre yrkeslärare med rätt kompetens och därför samverkade skolorna med företagen inom området. Vi ser ”gymnasial lärling” som en bra möjlighet att utbilda i de smalare yrkena och där skolorna saknar lärarkompetens. De flesta yrkeslärare på Byggprogrammet är själva träarbetare (snickare) från grunden och det är därför inte alls förvånande att de flesta eleverna väljer detta yrke. Om ”gymnasial lärling” ska fungera så krävs det ett mer genomtänkt arbete med att förbereda både lärare, elever och deras handledare ute i företagen på hur utbildningen ska genomföras och vad målen är. För byggindustrin är det nödvändigt att rätt kompetens tillförs för att kunna utvecklas. Att det skapas genvägar på yrkesutbildningarna motverkar de krav som ställts på branschen i bl.a. ”skärpning gubbar”.
Lars Tullstedt Expert BI Kompetensförsörjning Sveriges Byggindustrier
Gruveindustrien er også skeptisk:
Risken för undanträngningseffekter på arbetsplatsen är ytterligare en orsak till vår inställning till gymnasiala lärlingar. Det finns redan idag en efterfrågan på industrins arbetsplatser om att medverka i utbildning till APU-elever, Prao-elever, IV-lärlingar, yrkesvux-elever och studenter på högskolan och yrkeshögskolan m.m. Arbetsplatserna förväntas ta ett allt större ansvar för utbildningsinsatser, vilket fordrar att de har kapacitet att kunna erbjuda mervärde för utbildningarnas innehåll. En lärling kräver än mer tid och resurser av företagen än anordnandet av praktikplatser. Vi ser uppenbara risker med att ett ökat antal gymnasiala lärlingar tränger undan andra, för oss mer angelägna grupper, från nödvändiga praktikerfarenheter på företagen. Statens ambitioner om att i större utsträckning förlägga utbildningsinslag på arbetsplatserna behöver ske med sammanhållna överväganden om arbetsplatsernas förmåga att möta detta, utan negativ inverkan på utbildningarnas kvalitet. I annat fall ser vi risker med att lärlingsutbildningar e.d. reformer som syftar till att förlägga stora delar av reguljär utbildning till arbetsplatserna kan komma att ske i syfte att dra ned på de offentliga utgifterna för yrkesinriktade utbildningar.
Les mer:
http://www.bygg.org/files/pdf/Byggindustrin%20gillar%20l%E4rlingar.pdf
|
